Ge mig tålamod!

Det har inte blivit mycket träning eller blogginlägg på sista tiden. Jag har tränat några gånger, men för tillfället övar jag mest tålamod. Femåringen har kommit in i femårstrots. Nej, jag ska rätta till mig. Hon är inne i en utvecklingsfas. Jag hade nästan glömt bort treårsfasen, men nu minns jag den tydligt igen. Hur umattande det är. Jag har prövat att vara arg, rabiat, nonchalant, närvarande. Har prövat hota, muta, straffa. Nu kör jag med stilen lugn men bestämd, och mycket mycket kramar och närhet. Det kräver träning och energi. 

Vaknade fyra på morgonen när femåringen kom tassande till vår säng. Hade kunnat räkna ut det efter dagens "trotsanfall". Världen gick i bitar för femåringen när spelet gick inte som hon tänkt sig och mamma och moster tillät inte fusk. Nå, natten blev orolig. Hon rullade runt i någon timme. Ville ha mjölk. Hämtade mjölk. Hunden vaknade, ville ut. Efter ett glas mjölk somnar femåringen. Själv utan täcke, hämtar ett extra täcke. Mannen börjar snarka. Får inte sömn. Börjar skriva. Gör upp en plan för dagen som ska komma för att undvika bråk. Dottern får stanna hemma från dagis. Ingen morgonpromenad, ingen kålsoppa. Den här dagen får jag vara 200% mamma igen. Det är viktigast just nu och tar all min energi.