Jag ska börja med att berätta hur mycket jag älskar mina barn. Båda barnen har varit efterlängtade och önskade. Jag tycker om att vara med mina barn och njuter av att få vara tillsammans med dem. Ja, det gjorde jag iallafall förut.
Men för tillfället behöver jag egen tid, lite mer egen tid. Jag kan inte på samma sätt njuta av tiden tillsammans med mina barn. Jag blir mest irriterad och trött. Helt utmattad. Jag är utbränd och lider av en medelsvår depression. Jag jobbar på det. Jag vill bli frisk, för jag älskar mina barn och vill njuta av den tid vi spenderar tillsammans.
Jag läste för en tid sen en svensk kolumn om hur fräcka föräldrar det finns som kräver egen tid. I kolumnen diskuterade man närmast om föräldrar som för sina barn till dagvård och är själv lediga för att få egen tid. Budskapet var att har du skaffat barn får du inte kräva egen tid. Jag behöver egen tid för att vara en bättre förälder. Jag för mina barn till dagvården, för att det är enda sättet för mig att få egen tid. Och jag tänker unna mig egen tid utan dåligt samvete. Barnen är en del av min livskris. Jag har tappat balansen med jobb, barn, familjeliv och mig själv. Jag behöver tid för att hitta mig själv som mamma och som människa igen. När jag har hittat lugnet och livsglädjen igen kan jag vara den mamma jag vill vara åt mina barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar