Jo, jag vet att det är kvinnodagen. Jag brukar inte fira. Jag väntar mig inga blommor och ingen choklad. Jag vill ha lika lön som en man i samma yrke, jag vill ha jämlik uppfostran för barn i dagis och skola, jag vill bli betraktad som människa inte som kvinna. Jag vill att mina döttrar kan bära kläderi de färger de vill utan att bli utepekade, jag vill att de kan sporta med de grenar de vill utan att bli ifrågasatta om det nu riktigt är en gren för flickor. Jag önskar att de kan välja den väg de vill i livet och inte den vägen som står skriven för deras kön. Jag vill att mina döttrar växer upp till människor, som bryr sig om andra människor oavsett kön, etnicitet, handikapp eller annan avvikelse från normen.
Jag vill egentligen avstå den sjävskrivna rollen som kvinna/mamma/projektledare i familjen som jag blivit tilldelad enligt mitt kön. Jag har inte valt att bli kvinna, jag har inte valt rollen som kvinnan. Den har skrivits åt mig och dum som jag är följer jag den plikttroget. Jag gör snällt alla dessa uppdrag som jag tagit på mig för att jag är kvinna. Så idag, dagen till ära. Tänker jag tänka på mig själv och ifråga sätta dessa självskrivna uppdrag och låta bli att göra dem.
Ha en bra dag i jämlikhetens tecken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar