Vilppu lär mig lugn och lycka
Kom på mig själv igen. Var ute med hunden och tränade lite vardagslydnad med honom. Så kom jag på mig själv att jag pushade honom, krävde för mycket av honom. Jag siktar på elitnivå och han kämpar för att gå fint i koppel. Då insåg jag. Vi kommer ingen vart, för vi talar om olika saker. Vi kommer aldrig att lyckas om jag har alldeles för höga förväntningar på honom. I den stunden insåg jag att jag måste lyssna på min hund. Jag sänkte ribban och gjorde enkla övningar som han klarade galant. Och han lugnade sig. Jag fick dagens viktiga insikt, att faktiskt lyssna på sina egna gränser. Och det som känns bra för stunden det räcker så väl.
Om jag kan lära mig att lyssna på min hund, kan jag väl lära mig att lyssna på mig själv? Jag har under en aktiv fas i livet utövat ashtanga yoga. Jag minns såväl när min lärare sa att det viktigaste i yoga filosofin är den nuvarande stunden. Inte den som varit och inte den som ska komma. Det låter som en cliché "lev i stunden", men ack så sant det är ändå. Jag vet inte vad som komma skall och det som har varit det har varit. Men just nu i den här stunden känner jag lugn och en snutta lycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar